Mafia's Obsession (Svenska)
Autor:in
Sofia
Gelesen
7,3M
Kapitel
36
Kapitel 1
HOPP
Idag var första dagen på mitt sista skolår, och jag var glad att snart vara klar med den här delen av livet. Jag ringade in den fjärde september i kalendern innan jag gick till badrummet.
Efter en snabb dusch och lite smink kollade jag mig i spegeln.
Jag såg bra ut. Jag var lång, runt 173 cm, längre än de flesta tjejerna i skolan. Min kropp var kurvig med stora bröst.
Mina ögon var klargrön, vilket passade fint till min solbrända hy och mörkbruna hår. Jag visste att jag var snygg, men jag lät aldrig folk utnyttja mitt utseende.
Jag gillade inte uppmärksamheten min kropp fick, så jag hade oftast på mig kläder som dolde mig. Mina kläder framhävde inte min figur, men de gjorde den inte heller sämre.
När jag var klar tog jag en av mina favoritväskor och gick ner. Jag bodde högst upp i huset, så jag var tvungen att ta trapporna, vilket jag inte gillade.
Men det fanns fördelar. Utsikten från balkongen var fantastisk, med stora fält där hästar betade.
På natten var det ännu finare, med månljus och stjärnor. Jag älskade att sitta på kvällarna och titta på hästarna som rörde sig över fälten och stjärnorna som glittrade på himlen.
"Hej, gumman," sa pappa och gav mig en puss på huvudet.
Jag lutade mig mot hans axel och njöt av de sällsynta stunderna när han var hemma.
"Hej, pappa," sa jag och kollade hans kläder. Han hade på sig en av sina dyra kostymer från en fin butik. Ja, han var en av de rikaste i England.
Av någon anledning blev jag aldrig en bortskämd snorunge som min tvillingsyster Katherine. Till och med hennes namn lät snobbigt.
Som tur var var vi inte likadana tvillingar, så jag såg inte ut som henne. Hon var kortare, med vanliga bruna ögon och brunt hår.
Hon var smal men hade inte mina kurvor, vilket alltid verkade störa henne. Hon ville ha uppmärksamhet och gjorde allt för att få det. Jag var nöjd med att låta henne ta all uppmärksamhet.
"Hope, vad tänker du på?" Pappas röst väckte mig ur tankarna när han gav mig en tallrik med hembakade bullar, gjorda av vår duktiga kock.
"Tack, pappa," sa jag och tog en tugga av bullen. Jag mumlade belåtet. Den smakade underbart. Jag älskar mat.
"När kommer du hem igen?" frågade jag pappa när jag hade ätit klart och var redo att åka till skolan.
"Vet inte säkert, gumman. Troligen om några dagar. Katherine borde vara tillbaka från din mamma idag. Du kommer inte att vara ensam." Han höll upp dörren åt oss.
Han följde mig ut och öppnade dörren till min bil, en guldfärgad Porsche Cayenne.
Han gav mig en puss på pannan och sa hej då snabbt innan han stängde dörren. Jag startade bilen och körde iväg.
***
Jag satt på min första lektion och väntade på att mina kompisar skulle komma. Som vanligt var de sena. Precis när jag tänkte på dem kom de in, sjungande och skrattande.
"Hej, födelsedagstjej!" ropade jag och hoppade upp från min plats för att ge henne en stor kram.
Sofia fyllde arton idag. Hon var en av de yngsta i klassen, men det skulle man inte tro om man såg henne.
Hon hade vågigt rött hår och blå ögon. Hon var lite kortare än jag, och precis som jag hade hon en kurvig kropp. Hon var väldigt snygg.
Hon var den sortens tjej som kunde få en kille att jaga henne länge, bara för att säga nej till honom.
Lana var min andra bästa kompis. Hon var liten och blond med blå ögon. Även om vissa har fördomar om blondiner älskade jag henne jättemycket.
Jag förstod aldrig varför vissa inte gillade blondiner. Lana var en av de bästa människorna jag kände.
"Hur känns det att vara myndig?" frågade Lana, och vi skrattade alla gott. Vår mattelärare kom in strax efter och den tråkiga lektionen började.
Efter fyra tråkiga lektioner satt jag och mina kompisar i matsalen och snackade om planer för fredag. Vi hade bara två dagar på oss att planera och få våra föräldrar att säga ja, eftersom vårt skolår alltid började mitt i veckan.
"Så, vilken klubb ska vi gå till?" frågade Sofia.
"Det är din födelsedag, du väljer," sa jag, även om jag redan hade några coola ställen i tankarna.
"Tjejer, vi borde gå till Electric Brixton!" sa Lana, lite för högt. Några vände sig om och tittade på oss.
"Nej, det duger inte för min artonde," sa Sofia. Jag höll med. Vi kunde hitta något bättre.
"Vad sägs om Heaven?" föreslog Lana, ytterligare ett okej men inte fantastiskt ställe. Jag skulle gå dit vilken annan kväll som helst, men Sofias födelsedag krävde något bättre.
"Jag ger upp," suckade Sofia efter att vi hade sagt nej till många klubbar. Jag hade ett ställe i åtanke. Jag tog snabbt fram mobilen och skickade ett meddelande till Nick, min bror.
Hope
Hej, känner du till några bra klubbar som jag inte vet om än?
Medan jag väntade på svar åt jag min lunch. Efter att ha ätit en stor portion kyckling och pasta kände min mage sig nöjd.
Nick svarade äntligen. Han pluggade för sin master på LSE. Han var äldst av oss tre, nästan tjugofem.
Nick
Hej, syster, varför frågar du?
Hope
Sofias artonde födelsedagsfest. Vi behöver den bästa klubben.
Jag förklarade hur viktigt det var för oss att gå till den bästa klubben så att Sofia kunde få den bästa festen. Han svarade en minut eller så senare.
Nick
Okej. Den heter Avaritia. Jag skickar adressen på dagen.
"Vem fan döper sin klubb till Girighet?" sa jag högt, vilket fick mina kompisar att titta förvirrat på mig.
"Förlåt," sa jag snabbt, och de återgick till att äta. Jag skrev snabbt tillbaka.
Hope
Tack
Jag bestämde mig för att lita på honom. Han var känd för att gilla dyra grejer.
Han var känd i England, eftersom han var snygg och en dag skulle ta över pappas företag. Han visste vad som var bäst.
"Tjejer, jag måste gå. Jag kan inte komma försent till min lektion med Willow," sa jag till tjejerna och gav dem varsin kram. Willow var min häst som jag hade räddat för två år sedan när jag var sjutton.
Hon var mycket lik mig – snäll på utsidan, men kunde vara elak om hon ville.
De flesta hade lektioner idag, men mitt schema gav mig två håltimmar. Jag gillade hur min dag var upplagd.
När jag gick mot min bil stötte jag på de sista personerna jag ville se – de elaka tjejerna. Och ledaren var min syster.
Vår relation, som du säkert kan gissa, var inte särskilt bra.
"Hope, min kära syster," hälsade hon med ett falskt leende.
Hon försökte verka trevlig inför andra, men alla visste att hon var elak. Hon var en dålig skådis.
"Katherine," sa jag och försökte gå förbi henne.
"Var inte så otrevlig, lillasyster. Jag ville bara säga att jag vill ta med dig och shoppa. Dina kläder ser ut som om de kommer från soptippen." Hon fingrade på kanten av min tröja.
Ärligt talat kunde jag inte säga emot, men jag gillade mina kläder precis som de var.
"Nej tack. Jag vill inte se ut som du, Katherine," svarade jag innan jag vände mig om och gick uppför trapporna för att undvika henne. Jag hörde hennes kompisar skratta, men de valde att vara dumma.
***
När jag kom hem bytte jag snabbt om till mina ridkläder – mörkblå byxor och en T-shirt.
Eftersom det var september bestämde jag mig för att vara försiktig och la till en matchande åtsittande tröja.
Jag gick till stallet där min lärare Olivia väntade på mig. Hon var en trevlig kvinna i trettioårsåldern som hade tränat många OS-ryttare och deras hästar.
Jag gick till Willows box där pappa hade skrivit med stora röda bokstäver, "RÖR EJ. HENNES BETT GÖR HELVETES ONT!!!" Det var löjligt men roligt och ganska sant.
Hon hade faktiskt aldrig bitit mig, så jag visste inte. Men pappa hade blivit biten av henne några gånger.
"Hej, tjejen. Ska vi ta en tur?" sa jag till henne medan jag satte på henne grimman och ledde ut henne till ryktplatsen.
Efter att ha gjort henne redo tog jag på mig mina stövlar och hjälm och ledde ut henne till ridbanan.
***
Efter timmar av jobb i stallet slappnade jag nu av i vår pool med ett glas whisky. Missförstå mig inte – jag älskar att jobba med hästarna, men jag gillar också att ta det lugnt efteråt.
Det var redan efter middagstid, men jag var inte hungrig, så jag bestämde mig för att ta en drink istället.
Efter att ha gått ur poolen och duschat gick jag ut till trädgårdsområdet som var gjort för mina hundar.
"Milo! Murphy! Angel!" ropade jag på mina hundar.
Murphy, en tvåårig sibirisk husky, kom springande först. Han var nog den största i sin kull. Han var definitivt väldigt snäll.
Milo och Angel var precis bakom honom. Milo var en ettårig schäfer. Han växte fortfarande men var redan ganska stor.
Angel var den enda tjejen. Hon var en tvåårig tjeckoslovakisk varghund och var jättevacker. Jag hade räddat henne tillsammans med Willow. De hade båda haft det tufft i början, men nu var de fulla av kärlek.
De hoppade alla runt och ville att jag skulle släppa in dem i huset. Pappa tillät dem inte inomhus, men när jag var ensam hemma lät jag dem alltid sova hos mig.
Katherine skickade ett snabbt meddelande om att hon inte skulle komma hem eftersom hon skulle sova över hos en kompis.
Jag visste att hon ljög. Jag hade sett henne smyga iväg med en kille några gånger. Jag visste att de dejta
de, men jag visste inte vem han var än.
Jag gick upp till mitt rum. Mina hundar följde efter mig, och så fort mitt huvud träffade kudden på min stora säng hoppade de alla upp och kurade ihop sig runt mig. Jag somnade jättefort.
